KSSS BILDAS DEN 15 MAJ UNDER NAMNET SEGEL SÄLLSKAPET

KSSS grundades i Stockholm 1830 under namnet Svenska Segel Sällskapet för att 1878 få kunglig status och den nu gällande benämningen Kungl. Svenska Segel Sällskapet. Sällskapet bildades på nuvarande Skeppsholmen av några av stadens förmögna borgare som under gemensam flagg ville ordna kappseglingar i Stockholms närhet.

Sällskapet fick en stark tillväxtperiod under 1800-talets sista decennium och 1900-talets första 20 år. Orsaken till detta var att segelbåtarna då hade blivit hanterbara i storlek och kostnader samt att ett flertal regelklasser föddes. Dessutom gjorde motorbåten som nöjesbåt entré i Sverige i brytningen mellan 1800- och 1900-talen.

En blick på de personer, vilka stå såsom Segel Sällskapets ursprungliga stiftare, visar sålunda, att de tillsammans bilda en synnerligen representativ krets inom 183o års stockholmsliv. Inom densamma företrädas den högsta societeten och den högre marina förvaltningen var för sig av friherre Fleming och Gustaf Erik Lundstedt, den svenska skeppsbyggnadstekniken av Carl Fredrik Cimmerdahl och den musikaliska sällskapskulturen av H. Jonas Fal-kenholm. Medan Olof Fresk är typen för en gammaldags patriarkalisk indu­striidkare, är Pehr Anders Nordwall målsmannen för dåtidens gedigna, all­sidigt bildade borgerskap. Samtliga ha i mer eller mindre grad medverkat i de äldre nöjesseglande sällskapsordnarna och ivra nu alla för att på allvar befrämja segelsporten i sin stad och sitt land.
Lyckligtvis har en muntlig tradition bevarats från själva födelsedagen för Sällskapet, lördagen den 15 maj 183o, om också i minnets fjärrper­spektiv kanske i någon mån omformad och förgylld. Den må därför korthet återgivas därför här i korthet återgivas Det var en varm solskensdag. Den »evigt lysande» Par Bricole orden hade på Börsen firat sin årshögtid med middag, och de däri deltagande kotterierna drogo åt vart och ett åt sitt håll för att upplösas och gemensamt fortsätta firandeten. I en flock begovo sig då npgra män, som skulle bliva Segel Sällskapets stiftare, ned till platsen söder om Gustaf III:s staty, den s.k. kallbacken nedanför nere vid sjön. De hade nämligen samtidigt inbudits att tillbringa den vackra majkvällen i Olle Fresks idylliska hem på Skeppsholmen, beläget alldeles nedanför den under byggnad varande kyrkan. Herrarne embarkerade i en båt, rodd av en handfast roddarmadam, och voro snart på bestämmelseorten.

Aftonen förflöt sedan under glädje och gamman. Cirnmerdahl uppstämde sina sjömansvisor på blekingsmål. Nordwall och Fresk sjöngo duetter, och med underbar virtuositet föredrog Falkenholm på sin violin Mozarts B-dur sonat. Glammet förbyttes då i beundrande tystnad. Den musikens förtrollning, som han förstod att frammana, grep allas sinnen. Den smälte samman med maj aftonens stilla, betagande fridsstämning, när staden glimmade i solfallet. To­nerna förklingade och åter vidtog det muntra samspråket. Fleming berättade om kronprins Oscars förestående seglats till S:t Petersburg.
Det var i en sådan lycklig stund, som tanken väcktes att på samma grunder som Royal Yacht Club bilda ett stort segelsällskap, en tanke som utformades till en första. plan och gestaltades till ett beslut om samverkan mellan de närvarande för detta ändamål.
Ehuru Sällskapets utveckling alltsedan majkvällen år 1830 oavbrutet fortgått, bör det dock ihågkommas, att det Stockholm, som var skådeplatsen för dess instiftande, var ett helt annat än det, där högkvarteret nu är beläget. Där­emellan ligger kort sagt hela den nya tidens inbrott. Bakgrunden till festen hos Olof Fresk var sålunda ett samhälle, som räknade blott 81,512 invånare och i så gott som alla avseenden befann sig i ett ålderdomligt och i bokstav­lig bemärkelse försumpat skick. Den dåtida stadsbilden var koncentrerad omkring Gustav Adolfs torg, med tyngdpunkten alltjämt kvardröjande i trakten »mellan broarna»; på Norrmalm och Ladugårdslandet bodde dock allaredan ungefär hälften av stadsbefolkningen. Fortfarande svallade emel­lertid Katthavet, där nu Berzeli park är belägen, och till detta »hav» ledde en rännil från Träsket, för närvarande Roslagstorg. Blasieholmen var ännu ge­nom en kanal skild från den primitivt bebyggda Kyrkholmen, där National­museum framdeles skulle förläggas.